Välkommen till Nickel Mountain - Utvecklare av den helägda nickelsulfidfyndigheten Rönnbäcken. Nickel Mountains mål är att producera 26,000 ton nickel i koncentrat årligen för den internationella marknaden. Bolagets mål är att bli en framträdande medelstor nickelproducent som tillvaratar möjligheterna i Rönnbäcken.
KALLELSE till extra bolagsstämma i Nickel Mountain Group AB (publ) onsdagen den 17 december 2014 måndagen, nov 24, 2014 07:25 CET
Ett satiriskt skådespel där motståndaran ville uppmärksamma den planerade nickelgruvan i Umeå och samtidigt visa på den “naivt optimistiska jargong som genomsyrar gruvdebatten”. Motståndarnas argumentation:
Fredrik Spratt VD för Hyckelmountain AB berättar om hur gruvan kommer att rädda Umeå, hur många jobb det kommer att bli och ja, ni måste ju flytta på er men jag säger som vår kära landshövding Magdalena Andersson “Låt inte det goda bli det bästas fiende”. Magdalena ser ju tex inga problem med att kombinera ett naturreservat med ett gruvområde.
Gruvmotståndarna vill uppmärksamma det absurda i att bara prata positivt om en gruva av den här storleken (Umeå) – världens tredje största nickelgruva.
En gruva som kommer att innebära negativ påverkan – för de som bor i området, som tvingas flytta eller bor granne med en gruvindustri, för djur och natur och andra näringar.
Gruvbolag är bra på att visa statistik på hur mycket jobb det kommer att bli för bygden och hur mycket kommunen kommer att tjäna på en gruva. Lokala politiker är goda medhjälpare för att föra fram gruvbolagens lobbyism.
Vad gruvor innebär för miljö, hälsa, urfolk och lokalsamhällen lämnas helt åt den som rent ideellt sätter sig ner och gräver fram information på egen hand.
Gruvindustrin har stora miljöproblem och politiken som förs idag tar inte sitt ansvar.
Motståndarna och lokalpolitikerna
Svenska gruvmotståndare vill ha en politik som värnar vår och kommande generationers framtid, att miljöbalken efterlevs och att urfolksrättigheter erkänns. Lokalpolitikerna tycker annorlunda: “Äntligen kommer det riktiga jobb hit till glesbygden. Jag, du, vi och underleverantörerna slipper svälta ihjäl.
De senaste åren har vi sett en allt växande gruvdebatt i Sverige och Finland. Ingångarna i debatten kan vara olika men gemensamt är att man reagerat på Sveriges / Finlands mineralpolitik och vill se en förändring.
Debatten anknyter till miljö- och hälsorisker, landsbygdsfrågor, långsiktig hållbarhet och solidaritet. En av de större frågorna som hamnade i fokus 2013 var samernas situation och kulturella aspekter.
De som stöttar den växande debatten framställs ofta som ”Gruvmotståndare. Bakåtsträvare. Motståndare till utveckling och arbetstillfällen”. Men bilden av de som visat stöd i gruvdebatten är mer komplex.
Bland dessa återfinns egenföretagare, lönearbetare, forskare, tjänstemän, lärare, studenter, småbarnsföräldrar, pensionärer, vattenexperter, nationalekonomer, fackligt engagerade, politiker, jurister, människorätts- och miljöorganisationer, kulturarbetare, journalister, arkitekter, filmare, turismföretagare, gruvarbetardöttrar m.fl.
Nuvarande minerallagstiftning och mineralpolitik driver på en ständigt ökande exploatering – utan tillräcklig eftertanke och hänsyn till kommande generationer.
En exploatering utan reella skydd för våra barns och barnbarns miljö, hälsa, mark, vatten och lokala matråvaror. En exploatering som inte bidrar till långsiktigt hållbara lokalsamhällen, fondering för sanering eller något reellt tillskott till statskassan.
I Sverige anser man at Minerallagstiftningen driver på en kolonisering av det samiska folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar