Digitala Förklaringar

Bloggar, Facebook, Twitter, Qaiku, Ning, Buzz och den kluvna inställningen till digitala medier förvånar mig. Jag har försökt förstå oviljan bland företag, men de flesta sitter fortfarande fast i gamla traditioner. Hemsida räcker, business to business lyckas inte på nätet, kunderna är inte ännu där och så vidare, lyder förklaringarna.

Det krävs mycket tålamod, bloggandet är tufft yrke, man måste vänta väldigt mycket förrän genombrottet kommer. Alla bloggare får man jobba gratis i tid och otid. De flesta förtjänar inte en slant trots stort nedlagt arbete. En professionell bloggare måste först bygga ett namn på nätet, förstora sitt digitala fotspår och utvidga sin närvaro samt vänkrets i de sociala medierna.

Mitt bloggande började egentligen 1997 med Wiirilä Werkossa Wiikottain. Det var en traditionell html-hemsida som så smånigom utformades till en följetång on Wirby the Global Village. Men 2003 och 2004 började jag använda enkla och färdiga blogtjänster.

Bilderna har hela tiden figurerat i mina bloggar och bildtänkandet har blivit bättre med åren. Skrivandet har ibland fått experimentella former. Jag skriver fortfarande några bloggar där jag provkör diffusa tankegångar. I början brydde jag inte så hemskt mycket om innehållet. Bloggarna var mina klotterböcker. Jag skrev inte åt en läsarkrets, utan gjorde anteckningar och noteringar åt mig själv.

År 2008 började jag bryta ut särskilda kanaler: svenska, engelska och finska texter separerades också. I början var allt huller om buller. Google Analytics ger mig möjligheten att kolla antalet dagliga besökare. Men det är inte mitt huvudintresse att kolla besöksfrekvenser. Det har nu blivit viktigare att skriva bättre och det räcker att jag själv är nöjd med innehållet.

Jag skriver också för att ha ett grepp om vad som händer i världen. Dels utnyttjar jag slumrande minnen från arbetslivet samt ett digert bildmaterial som jag och Irja har hunnit samla genom åren.
I framtiden blir det ännu mera bild och video.

Hur går det för den enskilda individen i nya Lovisa?

Det ekonomiska klimatet är kärvt i Finland. Recessionen är över på en del ställen i världen, men det tar en lång tid för den finska exportindustrin att repa sig efter krisen.

'Arbetslösheten kommer antagligen att öka dramatiskt under våren 2010, säger experter. Ingen har sagt hur högt arbetslöshetssiffran stiger.

Men vi vet att det inte går bra för alla. Statens skuldbörda stiger. Kommunerna har det svårt flera år framåt då skatteintäkterna inte räcker till.

Hur går det för den enskilda individen? Den ekonomiska krisen syns inte ännu på gatuplanet, men det är ett faktum att det går dåligt för många människor. Men i mitten av allt välfärd vågar folk inte tala om sina problem.

Borde vi uppmuntra till en dialog och diskussion?

Klimatmötet i Köpenhamn en pladask

USA och Kina lyckades inte få ett definitivt beslut. Beslutet är inte bindande, men processen fortsätter. Kanske ett bindande beslut görs i Mexico i slutet av 2010.

Miljöaktivisterna tyckte strax efter mötets avslutning att Köpenhamn var en total flopp. Finska delegater var inte helt nöjda med slutresultatet, men realisterna förstod att klimatmötet jobbade i motvind.

Sarah Palin är säkert nöjd med att ingenting definitivt beslöts. Som tidigare var det USA som höll i taktpinnen. Europeerna var bestämt villiga att ta steget ut mot något mera definitivt. Amerikanerna måste lyssna på ultrahögerns ståndpunkter. Sarah Palin har sagt att hela klimatdiskussionen är onödig. Människan förstör inte naturen.

Trots allt var Köpenhamn igen ett litet steg framåt. Men efter två år av intensiv förberedning klev Köpenhamns klimatmöte bara några steg framåt. Processen fortsätter i Tyskland och det kan hända att mötet it Mexico i slutet av 2010 leder till konkreta beslut.

Pepper eller Papper

Tidningen Pepper skriver om mode och prylar, personer, julklappar, tidsfördriv, musik, filmer, böcker, mat och drycker. Den innehåller intervjuer.
Tidningen är bildstark och jag tyckte den var intressant och liten annorlunda från första början, men hur många läser tidningen som utges av Peppar och Papper Ab?

Jag hittar inte information om upplagans storlek. Den finns kanske på webbsidan som ser ut så här: http://www.peppar.fi/

Där kallas Pepper för Papper.  Jag lär mig att chefsredaktören heter Peppe Öhman. Det var säkert hon som kom tillbaka då den omtvistade blondinen från Seitsemän Päivää hann jobba en endaste dag. “Hon” (jag minns inte namnet) ville ändra tidningen och göra den rivigare men fick inte redaktionen bakom sig. Tvärtom steg styrelsen fram och gav sparken åt henne.

Egentligen vet jag inte vad som hände. Pepper kanske vill vara så där lagom kontroversiell. Det finns en handfull finska alternativ som befattar sig med liknande ämnesval. Det ända som skiljer sig är språket. Papper eller Peppar är svenskspråkig.

Borde jag befatta mig med den här nyheten?

Upptäck nya bloggen!

Bloggen: Äntligen har utvecklarna haft tid att förbättra bloggen på peppar.fi. Nu kan du bland annat streama en blogg till Peppar från en annan bloggportal, ordna dina inlägg med ämnestaggar och se listor på de senaste kommentarerna i enskilda bloggar. Läs hela 

Outsourcad — En svensk IT-journalist i Indien

Outsourcad — En svensk IT-journalist i Indien: "En stor kulturell skillnad mellan Sverige och Indien är att det inte är så noga här. I Sverige är vi måna om detaljerna. Om vi beställer en skjorta med röda knappar förväntar vi oss att skräddaren levererar en skjorta med röda knappar. I Indien kan skjortan lika gärna levereras med rosa knappar, eftersom de röda var slut och de rosa såg nästan likadana ut.

Men det som verkligen stör det svenska sinnet är att indierna inte förstår varför vi är missnöjda med de rosa knapparna. För en indier är det helt enkelt inte så noga. So what att knapparna är rosa istället - skjortan är ju fin ändå. Medan svensken blir irriterad och inte kan förstå varför så enkla instruktioner inte följs.

Idag uppstod ett par sådana situationer när jag skulle köpa nya linser. En indisk optiker tycker nämligen inte att det är så noga med styrkan. Och det är definitivt inte noga med storleken. Äsch, det går bra ändå. “No problem.”

Som varandes svensk, som varandes rädd om mina ögon och som varandes helt ointresserad av att gå omkring med för stora linser som glider omkring på ögat höll jag inte alls med. Jag var med andra ord en jobbig kund..."