Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv

Bloggaren Anders Svensson skrev 08.02.2013: “I Pajala kommun, utanför Kaunisvaara, i Tapulivuoma, har en ny stor järnmalmsgruva öppnats. Bolaget bakom gruvan, Northland Resources, har visat sig ha för litet kapital och är nära konkurs. Man har försökt få in nytt kapital men misslyckats. Den bästa lösningen för att säkra gruvans fortbestånd och utveckling samt för att säkra jobben är att låta staten ta över ägandet av gruvan. Det kan ske via det statliga bolaget LKAB som Göte Kildén föreslår på bloggen Kildén & Åsman.”

Det är inte svårt att dra paralleller mellan järngruvan i pajala on nickelgruvan i Sotkamo. Gruvföretagen lyckades utmärkt med sina aktieemissioner, gruvorna byggdes med rekordfart, men själva verksamheten fyllde inte högt uppskuvade förväntningar.

Northland Resources börsnoterades 2006. Då var priset 8 kronor per aktie. På några månader steg aktievärdet till 29 kronor. När bristen på kapital blev känd i januari 2013 inleddes det ras vi nu vet mera om. Anledningen till att så många småsparare har investerat i bolaget är den positiva synen på järnmalm som finns i Sverige, trodde många i början.

Men vi har glömt hur dyrt och hur lång tid det tar att bygga en gruva. Gruvan i Pajala visade snart att kursen kunde sjunka ännu mer. Små aktisparare borde att inte lägga inte alla pengar i en aktie, och att gruvprospektering innebär en stor risk för investerare.

“I snitt har folk förlorat mellan 30 000 och 40 000 kronor januari 2013”, förklarade Claes Hemberg, sparekonom på Avanza.

Gruvindustrin går genom en svår kris. Talvivara är inte den enda som berörs av dålig ekonomi och miljöproblem. Framtiden för gruvan i Pajala väcker oro. Är det skattebetalarna som får betala om gruvan inte fortsätter? Vem betalar för att städa upp i naturen efter gruvor i konkurs? Kanske ingen och gruvområden lämnas oftast så som de är. År 2013 kallade Northlands finanschef Peder Zetterberg bolagets ekonomiska problem för ”en tillfällig likviditetssvacka”.

Tvärnit för gruvinvesteringar

2012 investerades globalt drygt 101 miljarder dollar av världens 40 största gruvföretag. År 2012 beräknas investeringsnivån inom gruvindustrin rasa till 83 miljarder, enligt snittprognoserna på marknaden.  Nedgången väntas fortsätta ned till 67 miljarder dollar 2016.

Under gruvboomen 2012 låg investeringarna, både i infrastruktur och utrustning, på drygt 108 miljarder dollar. För branschledande BHP Billiton och Rio Tinto antas årets investeringar hamna på drygt 25,5 miljarder dollar, ned från nästan 37 miljarder 2013. Källa: DNB Markets (TT).

Det är den senaste tidens försämrade järnmalmspriser som satt ytterligare press på bolaget som i slutet av 2012 öppnade gruvan i byn Kaunisvaara i Pajala kommun.

Northland Resources stoppar verksamheten i sin gruva i Kaunisvaara i Pajala kommun. Det skriver bolaget i ett pressmeddelande. Gruvbolaget har närmare 300 anställda – samtliga sägs upp. Förutom de anställda i själva gruvbolaget berörs många anställda hos underentreprenörer som bland annat sköter transporter av malmen. Totalt handlar det om cirka 500 jobb.

Enligt Aftonbladet har över 10 000 småsparare investerat i aktier i Northland Resources. För tre år sedan började börskursen svikta. Sedan dess har kursen varit på resa – mot botten. Våren 2012 var en aktie i Northland värd 5 kronor på Oslobörsen.  2013-02-15 hade aktipriset rasat till omkring 60 öre.

Det har varit dyrt att få igång produktionen i Kaunisvaara. Först 2013 nådde den första leveransen järnmalm ett stålverk i Holland. Därför har Northland Resources också dragits med stora, och till viss del kalkylerade, uppstartskostnader. Sedan 2009 har man gått back 250 miljoner kronor. Det har heller inte blivit någon utdelning till aktieägarna.

Totalt har gruvan blivit nästan tre miljarder kronor dyrare än beräknat. Det är 20-30 procent över prognosen av vad det skulle kosta initialt. Det är förvånade att ledningen, där många har 30 års erfarenhet eller mer av gruvdrift, inte har fått kalkylen att gå ihop bättre, säger Pär Weihed, professor i geovetenskap..

Med felräkningen i beaktande är det i sig inte märkligt att kostnaderna för gruvdriften är höga, enligt Weihed. Logistiken för att kunna utvinna, förädla, och sedan transportera malmen vidare är komplicerad och dyr.

“Det finns ett fungerande dagbrott och ett anrikningsverk. Men resten av logistikkedjan måste också fungera, och här finns flaskhalsar. Man måste frakta malmen från Pajala till Svappavara med lastbil. Sedan vidare till Narviks hamn med tåg. Och där måste hamnen räcka till för större fraktfartyg. Och än (2013-02-05) har inget fartyg lämnat hamnen i Narvik med järnmalm från Pajala”, säger Pär Weihed.

När Northland 2010 fick det avgörande tillståndet för att starta gruvan i Pajala innebar det en vändpunkt för bygden. Befolkningen hade då minskat med omkring två procent om året i ett halv sekel. Istället började folk att söka sig till Pajala. Gruvan gav hundratals jobb och bostäder började byggas för första gången på många år.

Men redan några månader efter invigningen kom de första tecknen på att allt inte stod rätt till med bolagets ekonomi. Sedan dess har kriserna avlöst varandra, och Pajala kastats mellan hopp och förtvivlan. I augusti redovisade Northland en förlust före skatt på drygt 100 miljoner dollar för årets andra kvartal. Bolaget är för närvarande inne i sin andra rekonstruktion.

I fjol (2013) räddades bolaget undan konkurs med kapitaltillskott och lån från bland andra Folksam, Peab, Metso och riskkapitalbolaget Norrskenet (med statliga LKAB som delägare).

Det förväntades ge företaget tillräckligt med kapital för att nå full produktionstakt under tredje kvartalet 2014.

GRUVAN STÄNGS ÄNDÅ

Publicerat tisdag 7 oktober kl 08:42 | Uppdaterat, tisdag 7 oktober kl 12:41

"Beslutet har fattats för att bevara likviditet samt för att göra det möjligt att återuppta verksamheten när långsiktig finansiering säkrats. Bolaget avser att leverera det järnmalmskoncentrat som redan är producerat", skriver Northland i ett pressmeddelande.

“Med tanke på det extremt utmanande marknadsklimatet är styrelsens beslut att stoppa verksamheten i detta skede det enda sättet att undvika konkurs, detta innebär beklagligt nog att många skickliga och engagerade medarbetare måste lämna bolaget”, kommenterar vd:n för Northland Resources Johan Balck i pressmeddelandet.

Källa: Sveriges Radio, Aftonbladet

Norska lokförare i strejk

NARVIK Det blev som befarat. Under torsdagen gick 30 av LKAB:s lokförare ut i strejk, skriver NSD. Läs även lokala bloggar: http://www.nsd.se/bloggar/ 

Nordiskt samarbete, vilken roll har finnarna? Jag känner några som jobbar vide gruvan. Har även besökt företag i Kiruna. Finska företag som säljer gruvteknologi har varit aktiva i Kiruna och andra svenska gruvbolag sedan “urminnes tider”.

För två veckor sedan berättade NSD att det fanns en risk att LKAB:s norska lokförare skulle gå ut i strejk om inte LKAB gick med på fackets förslag att hälften av malmtågen mellan Kiruna och Narvik skulle ha norska lokförare.

Bakgrunden till kravet från det norska lokomotivfackförbundet, NLF, är att de vill ha kvar arbetstillfällen i Narvik.

Dessutom vill förbundet få in bemanningsfrågan i samma förhandling som lönerna, medan LKAB vill ta upp frågorna i olika förhandlingar.

De senaste dagarna har parterna förhandlat, men utan att komma överens.

Därför gick 30 lokförare på den norska sidan ut i strejk.

Digitala Förklaringar

Bloggar, Facebook, Twitter, Qaiku, Ning, Buzz och den kluvna inställningen till digitala medier förvånar mig. Jag har försökt förstå oviljan bland företag, men de flesta sitter fortfarande fast i gamla traditioner. Hemsida räcker, business to business lyckas inte på nätet, kunderna är inte ännu där och så vidare, lyder förklaringarna.

Det krävs mycket tålamod, bloggandet är tufft yrke, man måste vänta väldigt mycket förrän genombrottet kommer. Alla bloggare får man jobba gratis i tid och otid. De flesta förtjänar inte en slant trots stort nedlagt arbete. En professionell bloggare måste först bygga ett namn på nätet, förstora sitt digitala fotspår och utvidga sin närvaro samt vänkrets i de sociala medierna.

Mitt bloggande började egentligen 1997 med Wiirilä Werkossa Wiikottain. Det var en traditionell html-hemsida som så smånigom utformades till en följetång on Wirby the Global Village. Men 2003 och 2004 började jag använda enkla och färdiga blogtjänster.

Bilderna har hela tiden figurerat i mina bloggar och bildtänkandet har blivit bättre med åren. Skrivandet har ibland fått experimentella former. Jag skriver fortfarande några bloggar där jag provkör diffusa tankegångar. I början brydde jag inte så hemskt mycket om innehållet. Bloggarna var mina klotterböcker. Jag skrev inte åt en läsarkrets, utan gjorde anteckningar och noteringar åt mig själv.

År 2008 började jag bryta ut särskilda kanaler: svenska, engelska och finska texter separerades också. I början var allt huller om buller. Google Analytics ger mig möjligheten att kolla antalet dagliga besökare. Men det är inte mitt huvudintresse att kolla besöksfrekvenser. Det har nu blivit viktigare att skriva bättre och det räcker att jag själv är nöjd med innehållet.

Jag skriver också för att ha ett grepp om vad som händer i världen. Dels utnyttjar jag slumrande minnen från arbetslivet samt ett digert bildmaterial som jag och Irja har hunnit samla genom åren.
I framtiden blir det ännu mera bild och video.

Gränsöverskridande digitalt samarbete

Jag kommer att tala om gränsöverskridande öppet samarbete mellan Estland och Finland på Hotel Olümpia den 25.5.2010.

Det är Tallinn BlogFest 2010 som går av stapeln och jag försöker greppa frågro om export och internationellt samarbete med hjälp av bloggar, social media, Web 2.0, mikrobloggar, Facebook and bad tusan dom alla heter.

Problemet är egentligen att vi känner hemskt dåligt till förållandena i våra grannländer trots att vi har tillgång till digitala kommunikationsapparater som bjuder på miljoner möjligheter men vi utnyttjar nog bara bråkdelar av dessa möjligheter.

Det är synd. Den Europeiska unionen har gjort det lättare för storföretag att samarbeta mend mikro- och småföretag har inte ännu riktigt fattat att vi har öppna dörrar för fördjupat samarbete. Tekniken är inget problem, det är mentala trösklar vi måste jobba med. Det är nog på käsnloplanet barriärerna finns.

Pepper eller Papper

Tidningen Pepper skriver om mode och prylar, personer, julklappar, tidsfördriv, musik, filmer, böcker, mat och drycker. Den innehåller intervjuer.
Tidningen är bildstark och jag tyckte den var intressant och liten annorlunda från första början, men hur många läser tidningen som utges av Peppar och Papper Ab?

Jag hittar inte information om upplagans storlek. Den finns kanske på webbsidan som ser ut så här: http://www.peppar.fi/

Där kallas Pepper för Papper.  Jag lär mig att chefsredaktören heter Peppe Öhman. Det var säkert hon som kom tillbaka då den omtvistade blondinen från Seitsemän Päivää hann jobba en endaste dag. “Hon” (jag minns inte namnet) ville ändra tidningen och göra den rivigare men fick inte redaktionen bakom sig. Tvärtom steg styrelsen fram och gav sparken åt henne.

Egentligen vet jag inte vad som hände. Pepper kanske vill vara så där lagom kontroversiell. Det finns en handfull finska alternativ som befattar sig med liknande ämnesval. Det ända som skiljer sig är språket. Papper eller Peppar är svenskspråkig.

Borde jag befatta mig med den här nyheten?

Upptäck nya bloggen!

Bloggen: Äntligen har utvecklarna haft tid att förbättra bloggen på peppar.fi. Nu kan du bland annat streama en blogg till Peppar från en annan bloggportal, ordna dina inlägg med ämnestaggar och se listor på de senaste kommentarerna i enskilda bloggar. Läs hela 

Journalistisk etik och pengar

Den amerikanska kvalitetspressen är oerhört hårt pressad. Tidigare var det tidningarna som hämtade in annonspengar.

Övergången till webben är inte enkel. Journalistisk integritet är även ut på hal is.

Hur skall en journalist skriva för att få in pengar på kontot?

Samma frågor gäller alla som bloggar.

Digitaliseringen ändrar journalistik och reklam

Digital Media experter är eniga om att papperstidningarnas tidevarv är på väg mot sin ända. Men ingen vet på riktigt när den senaste upplagan kuskas ut till tidningskiosker och postlådor.

Stora internationella tidningar kör för fullt mot totaldigitalisering av hela produktionskedjan. Press och distribution av en fysisk tidning är en dyr och mödosam process.

Den digital tidningen flyger till önskat mål i väntat format i ett ögonaböj.

Framtidsvetare tror att övergångsperioden tar fem år - och då är digitala tidningar även lönsamma reklambärare. Nu är det fortfarande papperstidningen som får betala notan. Investeringarna slussas till det digitala och den traditionella verksamheten får hopa in pengarna.

Uusi Suomi startade på nytt som en digital tidning. Iltasanomat och Iltalehti har båda satsat stort på att få ut nyheter och kvällstidningsinnehåll dygnet runt. Aftonbladet har kört för fullt i flera år och är säkert en av Nordens bästa innehållsproducenter som har en stor läsekrets utanför Sveriges gränser.

• Pirkka Aunola från YLE om hyperlokal verksamhet här: @digitalvillages Jaikussa autoit miettimään paikallisuutta, täällä näkymää siitä, minkälaiseksi kokonaisuus muodostui! Kiitos avusta!
• Thanks, Pirkka Aunola!
• Här är en dagsaktuell diskussion om Finska Jaiku och dess framtid och frågan gäller skall jaikuister flytta över från Jaiku (local) till det globala Twitter plattformen
• Skrev om diskussionen i Kauppalehti idag: Kirjoitin "Pelastakaa Jaiku Movement" blogin Kauppalehteen ja esittelin The Freezing Man konseptia. Kyllä tästä vielä hyvä tulee. @matnel Twitteristä oli paljon negaa liikkeellä vain muutama kuukausi takaperin. Tämä on aaltoliikettä. Lisätään henkistä vääntöä, ehkä Googlelta irtoaa rahaa tulevaisuusprojektiin.

Den digitala tidningen behöver inte betyda en dödsdom för den lokala verksamheten. Lokala nyheter är lika intressanta även i fortsättningen, men läsekretsen kan bli flerdubbelt större.

Var skall man börja när man vill skrida från papper till digital innehållsproduktion och distribution? Miljoner frågor uppstår. Vem kan svara på dem alla på en gång? Knappast någon alls. Därför är diskussionen viktig. Vi går mot ett nya tider - som vi alltid har gjort - men en stor förändring väntar på alla som jobbar med tidningar, TV och allt som berör Internet.

Helsingin Sanomat är tvungen att minska på personalen. Reklamförsäljningen flyter inte lika bra som tidigare, berättade Kauppalehti idag. Det blir hårda tider för alla som planerar genomföra förändringar. Det ekonomiska klimatet kräver kostnadseffektivitet av alla som jobbar med transformation och framtidsprocesser.

Vi samlar en kunskapsbank som består av både information och människor som kan tackla frågor som uppstår på vägen mot det nya. Jag fortsätter att skriva mera om ämnet här.

Jag gör en notis här: C., jag tänkte att det är bra att skriva fram ett manuskript över julhelgen och så kunde vi träffas på nytt och fundera på detaljer och hur man genomför transformationen från Papper till Digital som säkert 2009 - 2015 ännu är en hybrid med både papper och digitalt i nära samarbete. Vi siktar mot en fungerande hybrid, eller hur? Olli Kallio har start på KK-Net. Han är diplomingenjör med "industrial enginering" som huvudämne. Macarena Pallares startar i januari. Hon är B.Sc. från Mexico och är inriktad på analytiska frågor, hur man mäter framsteg och bygger effektiva förändringsprocesser. Vi har i all tysthet - under flera års tid - utvecklat instrument och verktyg för förändring och bättre produktivitet som kan anpassas till frågor vi har diskuterat. Ha en bra dag.